itstimeforbieber

Will öppnade dörren för mig igen, jag klev ut och log lite svagt mot honom som ett tack och öppnade sedan bakluckan så att jag skulle kunna ta ut min packning. Sandi och Will visade in mig i huset och där i hallen stod dom, Christian och Caitlin.

---

---

Caitlin och Christian stod och granskade mig en stund innan Christian vinkade glatt.

”Hej Aurora!” sa han glatt och jag motstod den väldiga lusten att himla med ögonen.

”Kalla mig Hopkins, det gör alla, jag lyssnar knappt på Aurora längre!” sa jag bara och försökte få fram ett leende, vilket var svårt. Christian nickade lite, fortfarande lika glad.

”Hej… ehm… Hopkins… Jag kan visa dig ditt rum.” sa Caitlin försiktigt och log ett hemtrevligt leende. Hon började gå mot trappan och slängde en blick bak mot mig över axeln. Jag suckade innan jag tog upp väskorna och följde efter henne. Hon visade mig in i ett ljust lila rum, med mörklila stjärnor på boarden. Inne i rummet stod en säng, ett skrivbord, en stol och en byrå med en tv på. Jag la väskorna på sängen innan jag packade upp laptoppen och ställde den på skrivbordet. Jag vände mig sen mot Caitlin som fortfarande såg lika snäll och trevlig ut.

”Det är bara att säga till om du behöver något mer. Jag vet att mamma och pappa kan vara väldigt dryga ibland, men ja… Du får väl snacka med mig om du inte vill prata med dem.” sa hon och log innan hon vände och gick ut ur rummet. Jag stoppade mig själv från att säga någonting, men annars hade jag sagt något i stil med; ’ja, som om du inte är precis som dina föräldrar! Ni är mesar allihop!’ jag visste dock att det skulle såra mamma djupt om jag var otrevlig så fort jag kom dit. Det var ju faktiskt för hennes skull jag gjorde det här. Jag suckade medlidande när jag tänkte på mamma, jag saknade henne. För att slippa tänka mer på det satte jag igång datorn och tryckte i sladden i vägguttaget precis under skrivbordet. Så fort jag loggat in på msn blev jag attackerad av John. Eller jag trodde först att det var han, men han hade helt klart bara glömt logga ut innan han plockade hem allt folk på fest. Jag fick en hel del oseriösa, och kanske seriösa också, kommentarer och jag kunde inte göra någonting annat än skratta. Jag tryckte på förfrågan om att camma och de var snabbt på. Då insåg jag att det var Sebastian, Sarah och Trevor som satt där bakom andra skärmen. Jag fortsatte garva åt allt de skrev, och sa, och gjorde. De tre hade alltid varit så patetiska när de druckit. Helt plötsligt knackade det på dörren och jag hoppade högt i stolen. Jag stängde ner ”luckan” lite och godkände att personen fick komma in. Christian stack in huvudet och log glatt mot mig.

”Hopkins, det är mat nu, vi är i köket.” sa han och sedan försvann han fort. Jag suckade, snacka om att den här middagen skulle bli otroligt pinsam. Jag tryckte ner msn och försatte datorn i vänteläge innan jag motvilligt gick nerför trappan och in i köket.

---

---

Shit alltså! Ber om ursäkt för de dåliga kapitlet! Men Nelly är på g med kapitel 6 ;)

Det är du skrivet av mig, Madelene ;) Haha

XoXo Madelene