itstimeforbieber

”Förlåt, men vad säger du? Ska du hänga på?” frågade han sen och pekade ut mot hallen. Jag ryckte på axlarna innan jag hängde med honom. Han styrde stegen mot vardagsrummet som låg en trappa ner och jag satte mig lugnt ner i soffan mellan Caitlin och Christian. Justin fixade någon film innan han trängde sig ner mellan mig och Christian.

---

Jag satt trångt ihopknödd mellan Justin och Christian. Jag kände hur jag rodnade när Justin sneglade ner på mig ibland, när jag kollade upp på honom och han ner på mig så var ansikterna väldigt nära varandra och då kunde jag inte låta bli att kolla ner på mina knän. Jag kände hur paniken steg inombords, varför är jag sån här? Jag är ju den som ska prata mest och som ska vara rolig och som ska ha uppmärksamheten, men nu sitter jag här som ett fån? Undra om det kan bero på Justin, jag menar han är världskändis och sitter brevid mig i en soffa hos mina kusiner? Jag visste inte ens om att dom var kompisar, Caitlins ex till och med? Seriöst, det är ju sjukt. Jag blev avbruten i mina tankar utav Caitlin.
- Aurora, mår du bra? Jag störde mig på att hon sa Aurora, men jag orkade inte påpeka det... Det är ju trotts allt mitt namn. Innan jag hann svara henne så utbrast Justin
- Jag tror inte att hon svarar förrän du säger Hopkins! Sen gav han mig en blink. Caitlin himlade med ögonen mot honom och kollade sedan tillbaka på mig.
- Nej men allvarligt, är du okej? Du ser lite borta ut?...
- Ehm, oj... Förlåt mig! Jag log lite ursäktande. Faktiskt så skulle jag vilja ta något och dricka... Jag ska bara... Och så pekade jag ut mot köket. Caitlin nickade mot mig och jag reste mig upp. Jag kände hur alla tre genomskådade mig när jag var på väg ut till köket. Jag tog fram ett glas ur skåpet och fyllde det med kallt vatten och drack upp det på 2 sekunder eller något. Konstigt nog kom jag och tänka på mamma och pappa igen, men mest mamma. Skuldkänslorna kom tillbaka, jag borde inte ha varit så taskig mot henne i telefonen, inte skrika emot och sen bara lägga på... Pappa... Undra vad han gör nu? Undra om han tänker på mig någon gång? Och nu undrar jag, varför tänker jag på det här? Jag stör mig på det här, jag ska alltid få skuldkänslorna vid helt fel tillfälle, har inget att må dåligt över? Men eftersom att jag är så otroligt mesig så slänger jag iväg ett sms till mamma ändå.

"Hej mamma, hoppas du vet att jag älskar dig! Det var inte meningen att skrika så mycket, vill bara veta att du har det bra... Ring mig när som helst om du vill prata /Aurora."

Efter att ha skickat iväg smset så ställde jag glaset i diskmaskinen och andades ut några gånger, sen gick jag tillbaka in till dom andra som kollade frågande på mig.
- Haha vad? Frågade jag, hoppas jag inte lät för kaxig...
- Inget, instämde alla och fortsatte att kolla på filmen, vi hade kommit halvvägs in i filmen, jag sa inte det här till dom men jag har faktiskt redan sett filmen två gånger innan. Istället för att knö mig ner mellan Justin och Christian så satte jag mig i en stor blå fotölj lite längre bort.
- Det känns lite ensamt här borta nu ju? Sa Justin och flinade mot mig.
- Pfft, du får nöja dig med Christian ;) svarade jag självsäkert och gav honom en blink.
- Ja... Jag får väl göra det... Sa han och suckade tungt.
- Haha, är det något fel på mig eller? Frågade Christian och gapade stort.
- Hahaha, nejdå! Du duger bra... Som ett andrahands val Chris! Svarade Justin retsamt.
"Ohboy..." Tänkte jag för mig själv.
Christian kastade sig över Justin och det blev ett så kallat... Krig. Caitlin himlade med ögonen (as always) och försökte få dom att sluta, själv började jag skratta med... Det såg riktigt kul ut faktiskt.
- Vad töntiga ni är! Utbrast Caitlin och kollade på mig, sen började vi flabba. Och dom slutade faktiskt... Med det dom... höll på med.
- Haha vad ska vi göra? Frågade Justin och knyckte till med huvudet. "Naw, vad gulligt" var det ända som ekade runt i mitt huvud och jag satt och glodde på han.
- Har du käkat glosoppa eller? Frågade Justin och log lite gulligt.
- Oj? Va? Nej? Asså jag... Svarade jag och kände hur jag blev röd i ansiktet (typiskt mig)
- Det är lugnt, är ganska van! Svarade han och gav mig en blink.
- Skryt lagom! Sa Caitlin.
Jag skrattade bort det och vi fortsatte att prata om en massa annat resten av kvällen.  

---

SÄMST KAPITEL OCH SÄMST SLUT! :(

Omg förlåt... Är inte på 'skrivhumör' idag men ska försöka!

/Nelly.